Hej!
Jag tänkte börja presentera mig själv lite kort först. Jag heter alltså Andrea Zwinkels och är född och fostrad i Sundbyberg. Den största delen av min fritid spenderar jag åt att spela fotboll. 2019 tog jag studenten och som många studenter var jag både sugen på att resa och plugga vidare men samtidigt ville jag också fortsätta spela fotboll. Därför drev flyttlasset i augusti över atlanten till USA för att kunna förverkliga det på college. Jag studerar alltså nu på college i USA där jag också spelar fotboll för skolans lag.

Min nuvarande skola heter Limestone University och ligger i en liten stad i South Carolina vid namn Gaffney. Staden är en så kallad ”collegestad” där det största som finns i princip är just universitetet. Skolbyggnaderna är gamla, traditionella och väldigt vackra. Här nedan ser ni till exempel huvudbyggnaden på campus

Huvudbyggnaden på campus
Huvudbyggnaden på campus

Jag bor i år i traditionella korridorer eller dorms som det kallas här. Jag delar rum med en brittisk tjej som också spelar i fotbollslaget. Det är ett litet rum med minimalisk inredning i form av varsin säng, garderob, skrivbord och stol. Toalett och dusch delar vi med ungefär 15 andra tjejer som bor i vår sektion av byggnaden. Byggnaden jag bor i heter Brown Hall och är en av sju dorms på campus.

Brown Hall, dormitory - dorm på campusspråk
Brown Hall, dormitory - dorm på campusspråk
Rummet där jag bor tillsammans  med en brittiska också fotbollsflicka
Rummet där jag bor tillsammans med en brittiska också fotbollsflicka

På Limestone pluggar jag en utbildning som heter ”Health Science – Pre-Physical Therapy”. Det är in princip en utbildning som förbereder en för att komma in på läkarskolan för att legitimera sig till sjukgymnast. Skolsystemet är väldigt annorlunda här jämfört med i Sverige. När man söker in till en skola i Sverige söker man in till en specifik utbildning medan man här söker in till själva skolan och kan välja fritt bland skolans utbildningar utefter vad man vill plugga. Utbildningen i sig skiljer sig också mycket från de svenska då man måste ta en del generella kurser vilket gör att en utbildning som i Sverige hade tagit tre år, här skulle ta fyra år. Man är alltså inte lika specifik i sin utbildning här som i Sverige. Om man tar min utbildning till exempel, jag vill plugga till sjukgymnast vilket i Sverige hade tagit tre år men här behöver man först gå fyra år på college för att därefter på ett antal år på läkarskolan.

Nu till något helt annat. Det här är mitt första år på Limestone University då jag valde att byta skola efter mitt första år för att hitta ett fotbollslag med lite högre nivå. 2020 är ett år som aldrig kommer glömmas och världssituationen just nu är väldigt unik. Från att ha varit hemma i Sverige dem senaste 4,5 månaderna och upplevt pandemin från svensk mark är något helt annat från hur pandemin hanteras här.
Redan på Arlanda var det obligatoriskt att bära mask, vilket jag snabbt skulle komma att vänja mig vid då dem här i USA ska bäras var man än är. Skolan gör allt för att hålla viruset borta från campus. Redan innan alla elever kom till skolan behövde man testa sig för COVID för att kunna bevisa att man inte är en smittbärare. Varje vecka testas ungefär 12,5% av hela skolans elever och lärare för att kunna hålla koll på smittspridningen. I och med pandemin har jag inte så mycket att göra för tillfället utöver att träna och plugga. Även fast skolan bara varit igång i en vecka har jag redan mycket att göra.

Att vara en så kallad college athlete är vanligtvis väldigt roligt och man blir behandlad på ett väldigt proffsigt sätt. Limestone har fantastiska faciliteter med två konstgräsplaner, två gräsplaner, två gym, stora omklädningsrum till alla lagen och mycket mer. På skolan finns det åtminstone fem sjukgymnaster som jobbar nära med lagen för att kunna ge atleter behandling före och efter träning och tävling. Just nu står livet rätt stilla för oss atleter då vi fortfarande väntar på klartecken för att börja träna. Reglerna är inte helt satta än för vilka riktlinjer som bör följas för att det ska vara säkert att starta upp sportverksamheterna igen. Nedan är bilder på ingången till sportkomplexet samt en bild på planen där våra matcher spelas. Tyvärr lär det dröja ett tag till matcher spelas då hela säsongen som vanligtvis spelas under hösten är uppskjuten till i vår.

Entrén till idrottsanläggningarna
Entrén till idrottsanläggningarna
Välkommen till Limestone
Välkommen till Limestone
Fotbollsplanen
Fotbollsplanen

Nästa vecka får vi förhoppningsvis börja träna lite med våra tränare, men det återstår att se. Allt är väldigt ovisst på grund av den rådande pandemin.

Vänlig hälsning
Andrea
 


Andrea Zwinkels från Limestone University
Del 2
 

Hej igen!

Så vad har hänt sen sist? Vi har äntligen fått karttecken att börja träna och har nu varit igång med fotbollsträningar i lite mer än en vecka! Tack vare att senaste omgången av skolans COVID tester var bra/inga stora utbrott fick idrottslagen klartecken att börja dra igång med gemensamma lagträningar. Nu ser schemat alltså ut som så att vi har gym på måndagar och onsdagar, fotbollsträning tisdag och torsdag och löpträning på fredagar. Det är väldigt kontrollerat här av nationella regler hur många timmar i veckan vi får träna för att kunna reglera att atleter inte övertränar.

Även fast vi fått börja träna ser träningarna väldigt annorlunda ut från om världssituationen hade sett annorlunda ut. Vi är bland annat indelade i tre olika träningsgrupper inom laget för att undvika direkt kontakt med för många olika personer och vi måste ha en mask med oss som vi tar på oss när vi har samlingar. Tränarna måste alltid ha sina masker på sig förutom när de är på längre avstånd från oss. Första veckan av träningar var rätt kaosartad. Två tjejer fick åka in till sjukhuset på grund av vätskebrist och en annan tjej drog korsbandet under första träningspasset. Inte förrän under det tredje träningspasset kunde vi alltså genomföra en full träning utan avbrott. Det är väldigt kul att äntligen få spela lite fotboll igen trots de höga temperaturerna och luftfuktigheten. Det gäller verkligen att sköta sin sömn, kost och sitt vätskeintag för att kunna prestera. Efter varje träningspass har vi lyxen att vi får kläderna tvättade åt oss och finns det proteinshakes och proteinbars åt oss i omklädningsrummet. Man blir som sagt behandlad väldigt proffsigt här när man är atlet.

En bild från fotbollsplanen efter ett litet extra träningspass en kväll med en fantastisk solnedgång.
En bild från fotbollsplanen efter ett litet extra träningspass en kväll med en fantastisk solnedgång.

Vi har även hunnit med en så kallad mediadag sen sist där det tas bilder till hemsidan och skolans medier. Nedan är några bilder på mig och några andra tjejer i laget från mediadagen i årets hemmaställ. Laget har en del internationella studenter utöver mig. På bilderna nedan är det bland annat en britt och en tysk med.

I måndags hade vi ledigt då det var Labor Day vilket är en nationell helgdag som firas den första måndagen i september varje år. Då vi inte hade någon skola och vädret var på topp åkte jag och sju andra tjejer från laget hem till en av tjejernas föräldrars hus med pool och umgicks där under dagen. Det var ett fantastiskt hus ute på landsbygden och väldigt kul att komma bort från skolområdet lite och se något nytt!

Till nästa gång! Andrea







































 

Lite kort om mig: 25-årig universitetsstudent som är born and raised i kära Sumpan. Gör en utbytestermin i Tokyo.
Lite närmre: namnet är Douglas Simonsson, son till Håkan Simonsson som driver Kåges Herr tillsammans med kusinen Arne. Så till bloggen.

Har nyligen flyttat till Japan för att göra en utbytestermin i Tokyo. Häng med på min resa!

Låt mig bara börja med att säga WOW, vilken stad! Jag har aldrig besökt en plats som är så visuellt stimulerande som Tokyo. Kontrasterna mellan dag och kväll är otroligt häftiga.

Under kvällen förvandlas Tokyo till en plats som efterliknar en häftig scen från "Blade Runner". Neonljus lyser längs gatorna, musik spelas från olika håll samtidigt som människor samlas kring barer och restauranger. Tokyo by night präglas av en futuristiskt känsla och är en plats som aldrig sover. Trots den

Under kvällen förvandlas Tokyo till en plats som efterliknar en häftig scen från "Blade Runner".
Under kvällen förvandlas Tokyo till en plats som efterliknar en häftig scen från "Blade Runner".

futuristiska  känslan lyckas Tokyo ändå behålla en traditionell känsla, och det märks mest av under dagtid. Detta i form av vackra tempel, välbevarade skogsområden i form av parker och en artighetskultur som existerat i flera århundraden. Jag har blivit så välbemött under mina tre veckor här.  Jag hade läst en del om Japans artighetskultur och otroliga service, och jag kan säga att det verkligen stämmer. Trots att de kan vara lite blyga och ha begränsad engelska så är de så otroligt nyfikna och trevliga. Tar man intiativ får man så otroligt mycket tillbaka. Jag är en person som trivs att hamna i situationer där man lär känna nya människor, trots språkbarriärer. Just därför älskar jag att vandra runt utan navigering, och gå förbi lokala restauranger eller små pubar i smala bakgator och slutligen hamna i någon häftig japansk sylta. På det sättet har jag lärt känna många japaner, och

Just därför älskar jag att vandra runt utan navigering och gå...och slutligen hamna i någon häftig japansk sylta
Just därför älskar jag att vandra runt utan navigering och gå...och slutligen hamna i någon häftig japansk sylta

trots deras begränsade engelska så har vi haft otroligt roligt tillsammans. Jag har även haft väldigt givande konversationer där vi lärt varandra om våra respektive kulturer.

Maten är också helt fantastisk. Japaner är hårt arbetande och oavsett vilket arbetsområde dom jobbar inom så strävar de alltid efter perfektion. Sushi, Yakiniku, Ramen och Tonkatsu är bara ett fåtal fantastiska rätter som Japan har att erbjuda. Men det får jag skriva om nästa gång! Om du har några önskemål eller frågor så mejla dem gärna till
douglas_s@live.se så ska jag försöka svara snarast möjligt.
 
                                             Konnichiwa! Douglas

Japansk Ordlista:
Arigato - Tack
Konnichiwa: Hej
Tomodachi: Kompis

10 nov -19

Det har gått en månad sedan jag flyttade till Tokyo. Jag måste säga att det har gått otroligt snabbt med tanke på den omställning jag varit med om. Att flytta till ett främmande land i en kontinent jag aldrig tidigare besökt har varit otroligt spännande! Jag upptäcker något nytt varje dag och lär mig konstant om livsstilen här i Japan. Jag har turen att studera på ett universitet (Sophia University) som är fantastiskt mångkulturellt.  Där har jag lärt känna japaner, men även folk från hela världen. Jag tycker verkligen detta kulturella utbyte är fantastiskt. Det är kul att kunna berätta om Sverige och hur vi tänker och lever, och sedan få en större förståelse över tankesättet och livet här i Japan.  Det ger även en bra möjlighet att öppna upp folks världsbild och lära sig av varandra. Det känns chockerande, men samtidigt fint och ansvarsfullt varje gång någon berättar att de aldrig träffat eller haft en svensk/europeisk kompis förut. 

Jag måste även berätta att jag äntligen har fått ett boende här i Tokyo. De två första veckorna bodde jag på ett hostel. Det var otroligt kul eftersom det var under rugby-VM. Många av gästerna var alltså här för att stötta deras respektive nationer. Jag lärde känna en massa folk från Irland, Australien och Sydafrika bland annat. Det var första gången jag bodde på ett hostel helt ensam. Jag måste berätta att det var bland det bästa valet jag gjort. Att resa ensam är otroligt givande och får en att inse hur man själv är ansvarig för sina erfarenheter. Folk på hotellet har även samma mentalitet, man bor där för att lära känna folk. Men efter två veckor av alldeles för lite privacy och många sena kvällar ute på stan kände jag att det var dags att hitta lite mer stabilitet. 

Det var då jag hittade ett företag som heter Oak House. Oak House är ett företag som riktar sig mot unga människor, både japaner och internationella människor som vill bo i en social miljö och lära känna nya människor. Jag bor i en härlig Social Residence med 50 rum. Vi delar på att gigantiskt kök och en härlig lounge. Utöver det har vi ett musikrum där vi ibland sjunger karaoke, ett gym och även en jacuzzi. Det är verkligen magiskt. Vi har bokstavligen människor från alla kontinenter (förutom Antarktis såklart heeheheh)  och när vi inte planerar äventyr hänger vi i loungen och pratar om allt mellan himmel och jord. 

Mina underbara vänner jag bor med i mitt “Share House”. Här sitter jag med folk från Mexiko, Brasilien, Frankrike, Australien, Portugal och USA och spelar Super Smash Bros, ett spel från spelutvecklaren Nintendo.
Mina underbara vänner jag bor med i mitt “Share House”. Här sitter jag med folk från Mexiko, Brasilien, Frankrike, Australien, Portugal och USA och spelar Super Smash Bros, ett spel från spelutvecklaren Nintendo.
Ännu en bild på mitt boende. Här hade vi en gemensam middag med japansk mat. Vi gjorde "Hot Pot"
Ännu en bild på mitt boende. Här hade vi en gemensam middag med japansk mat. Vi gjorde "Hot Pot"

En grej som jag tycker är otroligt intressant är japanernas respekt och artighet. Väldigt ofta har de gjort det extra för att hjälpa mig eller få mig att känna mig välkommen. Det uppskattar jag så otroligt mycket. Tanken är god, dock så kan det bli ett problem när deras artighet begränsar dem från att uttrycka vad de känner eller tänker. Det har hänt att man inte följt någon av de vanliga normerna i vardagslivet här på grund av brist på kunskap. Då tror folk att man inte bryr sig men man vet bara inte reglerna.

Två av mina otroligt sköna japanska kompisar. Han närmast mig studerade jag med i England. Nu jobbar han för ett företag i Tokyo. VI brukar alltid bege oss på olika härliga äventyr. Är så tacksam att jag har japanska vänner som lär mig om kulturen och tar mig till häftiga ställen.
Två av mina otroligt sköna japanska kompisar. Han närmast mig studerade jag med i England. Nu jobbar han för ett företag i Tokyo. VI brukar alltid bege oss på olika härliga äventyr. Är så tacksam att jag har japanska vänner som lär mig om kulturen och tar mig till häftiga ställen.
Två kompisar från universitetet. Vi drog till Shimokitazawa som är den lite mer bohemiska sidan av Tokyo med second hand-butiker och andra unika affärer.
Två kompisar från universitetet. Vi drog till Shimokitazawa som är den lite mer bohemiska sidan av Tokyo med second hand-butiker och andra unika affärer.

Att promenera runt i en av de stora kvarteren som Shibuya, Shinjuku eller Harajuku är som att ta en promenad in i en sci fi film. Du har verkligen en hel värld i varje kvarter som väntar på att bli upptäckt. Jag älskar att ta mig in till stan med en kompis och hamna i någon lokalbar i en bakgata eller svänga förbi någon restaurang. 

Konnichiwa Douglas

23 nov -19


För drygt lite mer än en vecka sedan hade jag min kära pappa och lillebror på besök. Kändes så otroligt underbart att ha en del av familjen här under den veckan. Det fick mig att inse hur tacksam jag är över att ha en så otroligt bra familj. Att få visa dem runt den staden jag blivit så förtjust i var fantastiskt det med! Vi drog på en del äventyr och hamnade i ett par grymma matställen samt bakgator med häftiga barer.

Fr v Bröderna Douglas och James samt pappa Håkan  snackar kvällens nöjesstrategi. Bakom dem ligger världens största övergångsställe, Shibuya Crossing.
Fr v Bröderna Douglas och James samt pappa Håkan snackar kvällens nöjesstrategi. Bakom dem ligger världens största övergångsställe, Shibuya Crossing.

När det kommer till maten vi åt så hade vi en otroligt bra matupplevelse tillsammans. Till skillnad från Sverige, där Yakiniku oftast associeras med maträtt (ris och entrecote) är Yakiniku i Japan namnet för ett särskilt sätt att steka olika typer av kött. Om man översätter det till svenska så betyder Yakiniku stekt kött.

En av de absolut största höjdpunkterna på resan måste nog ha varit New York Bar i Shinjuku. Den låg på 54:e Våningen i hotellkedjan The Hyatt. För dem som inte vet så har filmen “Lost in Translation” spelat in en episk barscen där de två protagonisterna träffas (Scarlett Johansson och Bill Murray; stort Oscarsbelönad). Efter filmen släpptes tidigt 2000-tal har baren blivit något utav en ikonisk plats där filmälskare och andra passionerade människor drömt om att ha tagit sig dit.

Där satt vi. Jag, pappa och lillebror, med varsin cocktail i handen, otroligt härlig livemusik från ett grymt bra jazzband samtidigt som vi såg ut över Tokyos skyline. Det var en otroligt underbar stund att dela tillsammans.
Där satt vi. Jag, pappa och lillebror, med varsin cocktail i handen, otroligt härlig livemusik från ett grymt bra jazzband samtidigt som vi såg ut över Tokyos skyline. Det var en otroligt underbar stund att dela tillsammans.
Här en bild på "Grabbarna Grus" i väntan på hissen som tog oss upp till den mirakulösa baren högst upp, 54e våningen på The Hyatt.
Här en bild på "Grabbarna Grus" i väntan på hissen som tog oss upp till den mirakulösa baren högst upp, 54e våningen på The Hyatt.
På bilden ovan ser ni mig och James steka på lite godbitar. Måste säga att köttet var av yttersta klass. Vi valde “Tabehodai” som ungefär översätts till “All you can eat buffet”. Vi åt bla. wagyu-bitar, stekta räkor, sidfläsk och entrecote. Det kostade drygt 350 SEK per person men man fick verkligen valuta för pengarna.
På bilden ovan ser ni mig och James steka på lite godbitar. Måste säga att köttet var av yttersta klass. Vi valde “Tabehodai” som ungefär översätts till “All you can eat buffet”. Vi åt bla. wagyu-bitar, stekta räkor, sidfläsk och entrecote. Det kostade drygt 350 SEK per person men man fick verkligen valuta för pengarna.

Restaurangen vi var på var otroligt autentisk. Vi blev placerade i en hörna där man var tvungen att ta av sig skorna innan man sitter ner, och man sitter på något mjukt underlag istället för stolar, som vi oftast är vana med där hemma. Servicen var otrolig och alla som jobbade där var riktigt trevliga. Vi blev polare med en av grabbarna som jobbade där och bad oss komma tillbaka.

En annan kul grej var när grabbarna Simonsson tog några öl med mina universitetskompisar. Vi vandrade runt till lite olika ställen men hamnade slutligen på en brittisk pub. Skulle föredragit något japanskt med mer känsla, men det blev inte så just den dagen. Otroligt kul likaväl!
En annan kul grej var när grabbarna Simonsson tog några öl med mina universitetskompisar. Vi vandrade runt till lite olika ställen men hamnade slutligen på en brittisk pub. Skulle föredragit något japanskt med mer känsla, men det blev inte så just den dagen. Otroligt kul likaväl!

Arigato, Konnichiwa ありがと


Blogginlägg nummer 4!

Wow, vi är redan i december.. Har spenderat drygt halva min utbytesperiod i Japan, och det känns helt overkligt. Tiden flyger verkligen förbi när man har roligt och ständigt är omgiven av nya saker och underbara människor. Vädret här är betydligt bättre än hemma i Sverige, och jag trivs verkligen otroligt bra här. Sanningen är att jag är långt ifrån redo att åka hem och påbörja vad förmodligen kommer bli min sista termin som student. Det finns så mycket saker jag vill göra, platser jag vill besöka och minnen jag vill skapa innan jag drar hem - men jag känner för första gången att jag inte har hur mycket tid som helst här. Jag har en lista på en del saker jag vill göra och åstadkomma innan jag åker hem. Samtidigt vill jag inte planera allt för mycket och även lämna tid åt spontana planer.

Jag har alla fall haft turen att besöka Kamakura. Kamakura är en kuststad sydväst om Tokyo. Det är en otroligt vacker plats som präglas buddhistiska Zen-tempel and Shinto tempel. Kamakura ger en bild av den traditionella delen av Japans kultur, främst pågrund av de vackra tempel och den rika historia som finns där.

Från vänster i galleriet:

En bild på min kompis från Australien med Tsurugaoka Hachimangu i bakgrunden - ett av Kamakuras vackra tempel. I mitten ett tempel i kvällsbelysning.
Bilden th: Lite lokala klassiker från Kamakura-området. Stekt fläskkött över marinad och massa vitlök. I lilla skålen har vi färsk bläckfisk. Supergott!



Blogginlägg 5

Jag och min australienska polare lyckades smita iväg från plugget under Tokyos vinterkyla till en varmare destination: Taipei, Taiwan. Låt mig börja med att säga att jag älskade Taipei. Trots stadens lilla storlek så fanns det otroligt mycket att göra.

Tunnelbanesystemet fungerar utmärkt och är enkel att använda när man ska ta sig runt till de olika områdena. Maten är för övrig väldigt billig och vi åt riktigt smarriga grejer. En av de bästa måltiderna var “Shabu Shabu” och är en sorts köttgryta med alla möjliga smaker. Du får även beställa med kött som du sedan doppar i grytan för att laga den, och sedan äta med ris, grönsaker och svamp. 

Jag får inte heller glömma bort alla Nattmarknader vi besökte.  Det finns ett flertal besöksvärda nattmarknader i Taipei. Några specialiserar sig enbart på mat medans andra erbjuder allt från mat till kläder. FInns allt från lokala delikatesser till skaldjur och kött.

En eloge till alla underbara taiwaneser vi träffade på under vår visit. Har inte träffat på så otroligt hjälpsamma, nyfikna och härliga människor på länge. Vare sig vi var vilsna i tunnelbanan eller promenerade till en restaurang eller bar var folk nyfikna och ville gärna börja prata med oss. Vi fick typ 20 nya polare under resan och med dagens teknologi är det lätt att behålla kontakt med dem. Ett fint minne vi tar med oss var när vi hyrde cyklar och utforskade staden (Rekommenderas verkligen om ni åker till Taiwan). När vi väl cyklat runt ett bra tag var vi tvungna att lämna tillbaka dem vid en cykelstation. De är placerade lite överallt i stan men kan vara svårt att hitta om man inte vet var man befinner sig. Eftersom man betalar per minut så måste man hitta en station. Tillslut ser vi två unga kids som sjävla har cyklar, så vi frågar de vart man kan lämna in dem någonstans. De ber oss följa med dem, så vi fyra åker runt i Taiwans härliga bakgator på äventyr efter en cykelstation. När vi väl kom fram visade vi vår tacksamhet och de ville ha bilder med oss. Shout out till de grymma grabbarna!

Det går inte att skriva ett inlägg utan att nämna en av Taiwans absolut största legender. Vi hade turen att träffa på honom när vi drog till en traditionell vattenkälla utomhus. Det var jag och min kompis, och drygt 40 äldre taiwaneser som alternerade mellan fyra olika vattenkälllor med olika temperaturer. Snacka om en kulturell upplevelse! Det kostade drygt 30 spänn att gå in. Det var efter någon dryg halvtimme vi träffade Chen, en 80-årig taiwanes som hade varit utbytesstudent i Europa och besökt Sverige mer än 50 år sedan. Han hade grymma och riktigt roliga berättelser från hans resor i Europa och framförallt Sverige, men de kan jag inte dela med mig här.

Med mina studiekompisar som var med på Taiwan-resan.
Med mina studiekompisar som var med på Taiwan-resan.

Taipei har otroligt många hikingspår som ger en otroligt bra motion men även en vacker vy över staden. Den mest kända är Elephant Hiking Trail. Bilden nedan.

Den högsta byggnaden till vänster heter Taipei101, vilket också är namnet på området och tågstationen nära byggnaden. Det området har fullt med barer och restaurangen. På kvällen blir detta områpde en samlingsplats för ungdomar som vill festa, träffa polare eller helt enkelt se vad kvällen har ett erbjuda. 

Utöver Taipei reste vi till Jioufen. Det är en liten mindre stad som präglas av traditionella tehus, röda ljuslyktor, street food och en “old town”. Bilden nedan. Det var otroligt vackert och rekommenderas, trots den enorma turismen som tagit staden med storm. Denne reseplats är väldigt populär bland japaner. En stor anledning är på grund av anime-filmen “Spirited Away” som är regisserad av japanska regissören Miyazaki. Den här Oscarsbelönade filmen sägs ha tagit otroligt mycket inspiration från staden Jiufen, och det finns tydliga likheter mellan konsten i filmen och den arkitektur och känsla som stades präglas av.

Låt mig avsluta detta inlägg med att återigen understryka hur underbara människorna var i Taipei. Jag rekommenderar verkligen Taipei till alla som vill upptäcka en härlig kultur med trevliga människor!

Konnichiwa Douglas



Inlägg 6

Traditionellt sätt är Japan uppdelat i 8 regioner. Framtills nyligen hade jag endast besökt en av Japans regioner, nämligen Kanto. Det är där Tokyo befinner sig i och jag naturligtvis bor. Tack vare de underbara människorna jag träffat under mitt utbyte så har jag fått möjligheten att besöka Kansai med japanska vänner, vilket gett mig en mer autentisk upplevelse. För dem som inte vet så är Kansai en av Japans regioner och innehåller bland annat tre av de största städerna i Japan; Osaka, Kyoto och Kobe). Men innan jag ger mig in på mina äventyr i bland annat Osaka och Nara så vill jag passa på att berätta om vilka jag reste dit med och besöken där. Jag reste till Kansai tillsammans med två vänner från universitetet. Sari är från Tokyo och Ayane kommer från Osaka, som är en av städerna vi besökte. De är otroligt härliga tjejer som jag alltid har roligt med, vare sig det är på lektionen eller när vi reser. Min första destination i Kansai var Osaka. Där bodde vi i drygt 4 dagar i en lägenhet vi fixat genom AirBnB

Här är jag och mina kompisar i Dotonburi, ett av Osakas absolut kändaste områden. Här kryllar det av restauranger, butiker och sköna barer.
Här är jag och mina kompisar i Dotonburi, ett av Osakas absolut kändaste områden. Här kryllar det av restauranger, butiker och sköna barer.

Osakas befolkning har en annan jargong än folket i Tokyo. De är kända för att att vara öppnare och varma, vilket skiljer sig från uppfattningen man har av Tokyobor, som brukar vara mer för sig själva och upptagna i sitt. Det var även intrycket jag fick under tiden jag var där. Det var enkelt att få kontakt med folk. För att illustrera ett exempel så vill jag nämna pizzerian bredvid byggnaden vi bodde i. Pizzerian ägdes av en ung japan som hade studerat för att bli kock, och hade en otrolig passion för pizza. Vi beställde en pizza för att testa och det var bland de godaste jag ätit. Hans passionerade sätt att berätta om hans tid i Italien och hur han kom att älska att göra pizza var väldigt inspirerande.

En av de bästa matupplevelserna var Izakaya Toyo. Den traditionella restaurangen/baren drivs av en legend vid namnet Toyo som uppmärksammats av Netflix där han är med i en episod på serien Street Food. I serien berättar han om hans tuffa väg till framgång. Han hade alltid drömt om att öppna upp något eget men gick igenom en del tuffa motgångar. Trots det lyckades han och driver än idag sin charmiga izakaya. Kunderna består av många stammisar, men även besökare från hela världen som läst om hans izakaya eller sett honom på Netflix.

Ovan och nedan: Toyos mat var riktigt god. Det serverades sushi, grillad ål, färsk sashimitonfisk och annat gott.
Ovan och nedan: Toyos mat var riktigt god. Det serverades sushi, grillad ål, färsk sashimitonfisk och annat gott.
Lilla jag framför Osaka Castle. Det här slottet är ett av de mest ikoniska slotten i Japan.
Lilla jag framför Osaka Castle. Det här slottet är ett av de mest ikoniska slotten i Japan.
Danssteg med en av mina universitetsvänner på Osaka-street
Danssteg med en av mina universitetsvänner på Osaka-street

Ungefär här slutar mitt äventyr med mina två universitetskompisar i Osaka, men för mig fortsatte resan lite ängre. I nästa inlägg fortsätter jag att berätta om min vistelse i Kansai-regionen och besöken i både Koyoto och Nara.

Konnichiwa Douglas

Inlägg 8

Tjena! Även om några veckor har gått sedan årskiftet ville jag gör ett inlägg om min sista vecka under 2019. Jag hade min kompis Patrik på besök. Patrik är precis som mig född och uppvuxen i kära Sundbyberg. Vi har delat otroligt många minnen med varandra sedan barnsben och vi brukar alltid besöka varandra när vi besöker eller bor i nya ställen. Patrik läser veterinär i Polen, och hade turen att hitta tid att besöka mig under Jullovet.

Låt mig bara säga att maten vi åt under tiden han var här var heeeeelt fenomenal.

Vi besökte även Odaiba, som är ett område i södra Tokyo nära hamnen. Odaiba har en otroligt härlig kustpromenad med lite allt möjligt. Från Odaiba kan man se Rainbow Bridge och Tokyo Tower. Båda de är landmärken här i Tokyo. Längs promenaden hade de härliga tält där man kunde hänga och mysa. Bra dejtställe om man vill ta hit någon tjej ;)

Tokyo Tower ser ni nedan. Det är jag och en annan polare som jag bor med tillsammans i min korridor.

Bilden nedan är tagen från sista kvällen under 2019, nämligen nyårsafton. Vi firade nyår i en otroligt stor Nattklubb med över 5000 besökare. Snacka om en oförglömlig kväll!


Konnichiwa Douglas