Vårregnet öste ner före konserten. Men salongen blev full! Vem vill missa Zoei Finer! Det var ju ett tag sen hon var på vår scen, ja, alldeles för länge sedan vi rådde om vår egen sångstjärna! Zoie har förstås gift sig och fått barn sen hon var här sist.

Mats Farell, klubbordföranden, var tillbaka efter en tids rehab. Han såg ung och vital ut. Han har berättat att han gått ner tio kilo i vikt under rehabiliteringen. Mats fick ett mycket varmt mottagande, verkligen bevis på uppskattning. Han talade om att han inte längre skulle spela trummorna i husbandet, men att klubbens ledarskap med administrations- och programansvar samt konferencierskapet vid konserterna skulle han fortsätta med.

Husbandsgäster denna kväll var Uno Karlén, gitarr och Bo Söderberg, trummor. Med Per Norlén, tenorsax och bandledare, Pelle Larsson, piano och Hasse Larsson bakom basen så var bandet fulltaligt.

Zoie kallade låtarna hon skulle sjunga för "gamla hits”. Lite finnare sagt är det låtar, mestadels, ur The American Songbook. Konserten  började med en av mina kära, nämligen A Fine Romance: "A fine romance with no kisses/A fine romance, my friend, this is/ We should be like a couple of hot tomatoes/But you're as cold as yesterday's mashed potatoes...".

 Redan med första låten förstod vi att det skulle bli en jazzkväll att minnas. Zoie bjuder på ett artisteri med många komponenter: röstsäkerhet, rytmiska texter, rytmiska rörelser på scenen, samt lekfullhet och showinslag till och från. Och i artisteriet ligger också en vid repertoar har vi förstått. Man tycker sig ibland höra att Ella Fitzgerald och Billy Holiday finns bland hennes nära jazzfavoriter.

Här följer nu två minutenlånga videoklipp. Först hörs Zoie sjunga A Fine Romance och sedan Georgia, båda med husbandet. Bara att njuta! Låtlistan finns längst ner i referatet, högra kolumnen.
                              Sieur Athos - april 17