Amerikanska staten bekostade VOAs jazzprogram hela femtiotalet. Jazzen sågs vara en god ambassadör för landet, skapade goodwill. Det var riktat till européerna och de egna trupperna på kontinenten.
På Bristolscenen den här konserten den 23 februari finns det åtta musikanter. Storbandsliknande nummer är aviserade för att hylla Duke Ellington (1899-1974) och Count Basie (1904-1984). Båda framstående jazzmusiker: pianist, orkester-ledare samt kompositör och arrangör. Riktig jazzgrädda!
Slutet av fyrtiotalet och dryga halva femtiotalet var min unga jazzålder. Vid sidan av skivor och dansställen var det radion som bjöd på jazz. AFN Sturtgatt och Radio Luxembourg var tidiga stationer. Senare, from femtiotalet , kom också årstidsberoende kortvågen med Voice of Americas jazzprogram. Minns att jag fick ett signerat A4 foto på Duke Ellington efter att ha sänt in en lyssnarrapport.
En bit in på femtiotalet kom så en rad av kända amerikanska band och artister till bla Folkparken och Furuviksparken. Count Basie and his orchestra med utmärkte sångaren Joe Willimas såg och hörde jag 1954 på Folkparken. Bandet hade först konsert och spelade sen dansmusik. Lite dans men mycket spis!
1955 praktiserade jag på Gevaliakontoret. Lokalt välkände barytonsaxofonisten Curt Holm jobbade där, så det blev mycket jazzsnack och stans skivbutiker blev som oftast lunchgästade för att få höra det senaste.
Kvällens huvudgäster var Thomas Driving, trumpet, och Lasse Olofsson, trombon. Special guests var Uno Karlén, gitarr och ”kompgitarr a la Freddie Green, Basies huvudkompare, Lennart Andersson anländ från Sundsvall med tenorsaxen samt Bo Söderberg, trummor och bla slagverkslärare, som ersatte Mats Farell som hade förhinder. Tillsammans med Husbandets ordinarie Per Norlén, tenorsax, Pelle Larsson, piano, och Hasse Larsson, bas, blev det ett konsertband av klass!
De långa ensemblelåtarna bjöd många härliga solon runt om. Det fanns också sköna soloframträdanden med Lennart Andersson, Lasse Olofsson, Uno Karlén och Per Norlén. Om du inte var där på konserten missade du de finaste, behövliga jazzvitaminerna! Lyssna på videoklippen nedan och du förstår. Avvakta nerladdningen! Klicka på det klipp du vill se!
- Sieur Athos -
Lasse Olofsson, trombon
Ellingtons Come Sunday, solistframträdande
Uno Karlén, kompgitarr
Potpurri, solistframträdande, bla Reinhardtlåtar
Lennart Andersson, tenorsax; Pelle Larsson, piano
It Could Happen To You, Burke/van Heusen 1944 Husbandskomp
Thomas Driving, trumpet
Caravan, Ellington/Tizol 1936; solo med bandet
Låtlistan
It Don´t Mean A Thing
Ellington 1930
Corner Pocket
Freddie Green 1955
Basie/Ellington 1961
L Darlin F
Neal Hefty 1957, Basie It Could Happen To You Burke/van Heusen 1944
Lennart Andersson med
husbandskomp
Potpurri
Uno Karlén solist bla Django Reinhardts Tears och Nuage 1947 resp 1946 Come Sunday Ellington 1943 Lasse Olofsson solist, gitarrkomp
Caravan Tizol/Ellington
1936
PAUS
Bourbon Street Parade Barbarin 1955
Cute
Basie/Hefty 1958/59 Mood Indigo Ellington/Bigard 1930
Splanky Basie 1957 Perdido Tizol/Ellington 1941 Just Squeese Me Ellington 1941 Sophisticated Lady Ellington/Mills 1932 One O´clock Jump Basie 1957 Take The A-train Strayhorn 1941 blev
Ellingtons signatur