My Story
Nyvalls skola -41; i stadsdelen Bomhus, som
sedan -65 tillhör Gävle Stad; klass 1 och 2.
Gefle Högre Allmänna Läroverk -47,
Student 54
Militären I 14 54/55.
Praktiserade sedan på Gevalia ett år.
Handelshögskolan i Stockholm hösten 1956.
Civilekonom jan 1960 och började så gott som omedelbart på Stockholms Köpmannaförbund, som då höll till hos Stockholms Handelskammare på V Trädgårdsgatan med VDn Axel Wennerholm.
Kort landning hos Fotohandlarnas Riksförbund 1965 innan värvades till Sveriges Grossistförbund och med tjänstgöring som VD hos Rörgrossistföreningen VVS med servicebolaget RSK AB samt för PLF och PKL.
Byggde upp PLF - säljbolag och lagerhållare (plastråvaror, maskiner) och ansvarade för sammanslagningen med kemikalieleverantörerna, grossister, till PKL.
Miljöfrågorna allt viktigare. Minns första
Miljölagstiftningen som jag fick offra mycket av semestern för yttrande.
Senaste ca tiotalet verksamma åren fram till 2001 var jag enbart VD för Rörgrossistföreningen VVS med servicebolaget
Var president i Sundbybergs Rotaryklubb
1984 och var registret ”poster” dessförinnan.
Pensionär 2001
Har varit medlem i Sundbybergs Jazzklubb under många år och är sen 2019 Hedersmedlem i klubben. Har bla refererat och spelat in klipp från klubbkonserter som presenterats på min hemsida samt hjälpt till med att bevara Bristol för stadens kultur. Hemsidans artikel ”I Bidragens Gräddfil” 2013 avslöjade Friteaterns lätthet att få kommunens årliga bidrag om 575 tkr utan förhandling och redovisning. Friteatern gick sen i konkursoch lämnade Sundbyberg.
Ordförande för Svensk Handels Seniorer, åren 2012 och 2013.
Sedan 2010 ger jag ut hemsidan mittsundbyberg.se med underrubriken Sundbyberg - STORstockholms lilla San Francisco. Hemsidan, som är ideell, har syftet att ge information till sundby-bergsborna, bla om förda politiken i kommunen.
Livet bjöd på två förhållanden(gift 63 resp sambo 69); 2 barnkullar om 2 barn vardera.
Har skrivit två berättelser - om min mormor och morfar (120 sid) och om farmor och farfar (160 sid), vilket lärde mig ofantligt mycket om tiden och förutsättningarna då de levde.
Bor nu ensam med älskade hunden Sanna sen 2013. Fortsätter att skriva på min hemsida.
Har haft glädjen att kunna knyta två studenter med studier i utlandet som bloggare till min hemsida. Tokyo, 19/20, Japan, och Limestone, S Carolina, 20/21, USA, har varit studieorterna.
Curt Wahlund
1941 började jag i Nyvallsskolans första klass. Nyvall ligger i gävlestadsdelen Bomhus som vid den här tiden var ett rent brukssamhälle helt dominerat av Korsnäs och dess industrier, bla massa, såg och hyvleri. Man hade flyttat från Korsnäs i Dalarna redan 1898. Flytten av tillverkningen och 2000 anställda inkl familjer till jungfruelig mark var ett logistikprojket som hette duga.
De mycket kalla vintrarna i början av 40-talet gjorde att vaktmästaren vintertid titt som tätt måste in i klassrummet för att stoppa ved i kaminen. Och man behövde tjocka kläder på inne. Långa kalsonger och gensar gällde.
2:a världskriget pågick. Papporna låg mestadels vid gränserna mot Finland och Norge. Allas kassor var knappa. Och ransoneringar gällde. Pappor kom hem på permis, men hann oftast inte mer än innanför dörren förrän postbäraren kom med order om snar inställelse vid förbandet. En riktigt tuff tid med mycket oro och längtan.
Ett särskilt varmt minne från denna tid är fiskarena i Sikvik som kom ibland även under riktigt kalla vinterdagar. Då de gjorde tillräckliga fångster satt de strömmingslådan på den stadiga cykelns pakethållare framtill och drog, oftast i uselt väglag, från gård till gård. När fiskaren plockade ihop de stelfrusna strömmingarna som önskades såg man hans rödkylda fingrar! Vantarna slutade vid fingrarna. Hur kunde de klara detta? Ut och fiska och ut och sälja kalla vinterdagar.
Ibland åker jag in till Stockholm för besök på restaurang Sturehof. Här finns Sotare eller Operaströmming. Samt givetvis andra strömmingsrätter för den delen.
Här minns jag fiskarena från 40-talet. Min kärlek till dem och strömmingen. Strömmingen är för mig helig och när jag minns här på Sturehof så nära och starkt kan jag tom få en tår i ögonvrån.
Curt Wahlund