Målning av John Carlsson. Sundbybergs Museum.
Målning av John Carlsson. Sundbybergs Museum.

Henning Österberg (1899-1988)

Hans Österberg berättar
för mittsundbyberg.se
om sin far Henning Österberg
– en av stadens stora män. 

 

Så känd på stan - "gatstump fick namn efter honom"
Det var ganska långtråkigt att promenera på Sundbybergs gator
decennierna under och efter andra världskriget tillsammans med
Henning. Det tyckte i varje fall hans son. Henning stannade nästan var tionde meter för att prata med en bekant. Var femte meter hälsade han med en provisorisk honnör. Henning var en av stadens mest kända personer. Under sin livstid fick han medaljer. Efter sin död hedrades han bl.a. med en relief i trappan på Vegagatan som leder till den lilla stadsdelen Hästhagen. Där bodde han till sin död. Där fick också en gatstump namn efter honom. Detta var belöningen för ett närmast fanatiskt intresse för Sundbyberg och stora insatser för staden under minst 50 år.

 
För invandraren från Söderhamn gällde bara hårt arbete

Hans levnadsbana pekar på hur invandrare från andra delar av
Sverige kunde skapa sig en framtid med hårt arbete. I början
av 1900-talet kom en familj från Söderhamn till Sundbyberg.
Den bestod av en mor med fyra barn. Mannen var vid det
tillfället någon annanstans. Det fanns ingen bostad och förmod-
ligen mycket litet pengar. Modern tycks ha fått ett arbete som
portvakt i ett av det stora stenhusen på Esplanaden. Där kunde
familjen också få bo. Men inte i en och samma lägenhet. Allt
eftersom andra flyttade in fick familjen byta lägenhet, ibland
till en butikslokal.

Började arbeta vid 10 års ålder
Familjen var således fattig och Henning måste börja arbeta vid
10 års ålder, först som springpojke och sedermera som affärs-
biträde i speceriaffärer. Så småningom startade  han en butik
på Stationsgatan tillsammans med en kompanjon. Butiken som
kallades Andersson och Österberg existerade långt efter att
Henning hade lämnat den. Då hade han i stället fått jobb som
försäljare av försäkringar.

Religionen spelade viktig roll för invandraren
Alla Sundbybergsbor kom under tiden runt förra sekelskiftet från andra delar av Sverige. De var nya i staden och förmodligen
ensamma och vilsna. Det fanns ett behov av närhet till andra
människor, ett mönster som också lätt kan iakttas hos våra
invandrargrupper. Man sökte sig till föreningar och andra sammanslutningar. Där spelade religionen en viktig roll. Flera fria församlingar startades och kyrkor byggdes. Henning kom av någon anledning i kontakt med statskyrkan i form av Sundbybergs församling.

Livsavgörande möte
Detta innebar ett livsavgörande möte med präst, som intresserade sig för honom. Han var komminister och hette Fritz Näsström. Hans porträtt fanns under större delen av Hennings liv på spiselkransen i hans hem. Henning hade ju inte gått i skola i någon större utsträckning men Näsström ledde honom in i bokvärlden vilket till slut resulterade i närmast akademiska kunskaper i flera områden. Han lärde sig dessutom ekonomi och fungerade så småningom som konsult, revisor och bokförare.

Blev varken arbetare eller socialdemokrat trots...
Sundbyberg var vid den här tiden en industristad. Sieverts kabelverk dominerade tillsammans med en rad andra företag. Människorna var industriarbetare och socialdemokrater. Det är anmärkningsvärt att Henning trots en proletär bakgrund varken blev arbetare eller socialdemokrat. Han sökte sig till partiet ”De frisinnade” som ivrade för alkoholförbud. Partiet förvandlades så småningom till vårt nuvarande ”Folkparti”. Där blev Henning ordförande under mer än tio år.

Plats i Stadsfullmäktige vid 27 år!
Intresset för politik ledde till en plats i stadsfullmäktige vid 27 års ålder som yngste ledamot. Det uppdraget fick också en betydelse, som präglade resten av hans liv. Det innebar att han kunde ta initiativ till – och få ansvar för – en film om Sundbyberg. I tidningarna från den tiden kan man läsa att den blev ganska dyr, för dyr tyckte många. Den har setts av tusentals sundbybergare och blev basen för en ny Sundbybergsfilm, som kom till på 80-talet. Därmed föddes intresset för staden som hembygd. Han startade en hembygdsförening 1934.

Skapar Sundbybergs hembygdsarkiv
Han arrangerade många friluftsfester och julmarknader. Inkomsterna från dessa gjorde det möjligt att starta Sundbybergs hembygdsarkiv i en nedlagd biljardsalong på Järnvägsgatan. Där samlades arkivarier och hölls utställningar, bl. a. en om speldosor, som blev rikskänd och t.o.m. fick besök av vår nuvarande kung som barn. En dam testamenterade sin villa till hembygdsföreningen. Den kunde sedan bytas till det som blev Sundbybergs Hembygdsmuseum. Samlingarna i museet är omfattande och viktiga för staden.

Ett storverk om stans historia i ses böcker!
Ett storverk är också de sex böcker som handlar om stadens historia. De tre första på (Sundbyberg, den nya förstaden, Sundbyberg under köpingtiden, Sundbyberg den 113:de staden) ca 1100 sidor var frukten av ett mycket omfattande forsknings-arbete. De utgör standardverket för var och en som är intresserad av Sundbybergs historia. En annan mycket läs- och sevärd bok är Gamla Sundbyberg i bilder. Den är sedan många år slut i den ordinarie bokhandeln. Den är lycklig som kan hitta den i ett antikvariat. Texten utgör en levande berättelse om livet i gamla Sundbyberg. Bilderna kom till under början av seklet då fotografering var en konst. Henning hade hört att en duktig och intresserad amatörfotograf hade avlidit. Han gick till auktionen efter dödsboet. Där fanns dock inga bilder. Men – han tittade i soptunnan. Där fanns hela bildskatten!

Samlingarna och skrifterna lever och minnet
av Henning med dem.
 

Henning skrev i hela sitt liv artiklar om staden, många publicerade i dåvarande lokaltidningen ”Stockholms Förstadsblad”. Samlingarna och skrifterna lever och minnet av Henning med dem. 


 

1999 skulle Henning Österberg ha fyllt 100 år.
I årsskriften för Sundbybergs Hembygds-förening & Museum samma år låter Lena A Löfström vännen Astrid Ryberger ge några minnesbilder. Här citeras några under rubriken En eldsjäl och tjänande ande:
"Jag visste att Henning Österberg var den som kunde det mesta och sökte upp honom. Vi fann varandra direkt. Efter en tid kom jag in i Hennings krets.

Hon nämner Gunnar Jonsson. Han var Hennings högra hand. Han gjorde allt praktiskt som behövde göras. Det var särskilt roligt höra dem båda diskutera olika problem. Nästan ett far- och sonförhållande var det mellan dem skriver Ryberger.

För en del år sen skrev jag en artikel i DN, skriver Ryberger i årsskriften. Den inleddes med: "Han är ett påtagligt bevis på den gamla sanningen att om ett samhälle ska ha någon framtid, så måste det också känna sin historia"

Henning var min allvetare fortsätter Rybergers text.
Det fanns ingenting om Sundbyberg som inte han visste. Ofta brukade jag kila in på dagarna och dricka en kopp kaffe med Henning och prata bort en stund. Det var aldrig några likgiltiga stunder, för han  hade alltid något att berätta skriver Ryberger.

Vidare: Jag såg aldrig honom arg eller höja rösten. "De hade kanske något annat för sig som de tyckte var roligare", sa han då tex kulturchefer uteblev från viktiga möten där de borde varit med. Han sa det med glimten i ögat.

"Först är det väl att man har kontakt med det samhälle som man växt upp i och en vilja att lära känna mer om det än vad man ser för dagen". Detta sagt av Henning Österberg.
1911 kom han från Söderhamn. Man kan kalla honom för författare, journalist, lokalhistoriker
och filmare.

1920 fick han köpingens uppdrag att bevaka kulurminnen i kommunen.
Förutom information och   bilder samlade Henning Österberg in föremål, saker till hembygdsarkivet. Man kallade honom för "världens bästa sakletare"

1934 grundade han Hembygdsarkivet och 1950 Sundbybergs Allmänna Konstförening.

Hur har Staden hedrat honom? I stadsdelen Hästhagen, nära där hans boende var, finns en gatustump kallad Österbergsstigen och vid Ursviksvägen 13 finns en minnesplakett uppsatt.

Kommunhedrande;ovan & nedan
Kommunhedrande;ovan & nedan
Hembygdsföreningens styrelse 1934. Österberg i mitten.
Hembygdsföreningens styrelse 1934. Österberg i mitten.
Samlaren på museet
Samlaren på museet

Källa: Sundbybergs Stadsmuseum