En gudomlig swingafton
på Bristolteatern
i Benny Goodmans anda

Konserten den 17 december 2015

Benny Goodman. Klarinettvirtuosen från Chicago. Swingerans portalfigur. Han popula-riserade jazzformen swing globalt. Det var radio-och stenkakeåldern då Benny börjsde sin karriär. Han var en stjärna på 30-talet och framöver. Hans stil kallas Riverwalk Jazz. Han drog många av de bästa till sig, både musiker och sångare/sångerskor. Det var många som influerades. Han möttes i olika konstellatioer från trio till storband.
 
I Los Angeles 1936 "upptäckte" Benny med en god väns hjälp - han var producent och konsertarrangör - Lionel Hampton på en klubb. De jammade och Lionel bjöds in till en skivstudio dagen däpå och blev med i så flotta spelningar som Moon Glow och Dinah. Gruppen med Lionel Hampton och Gene Krupa känner de flesta till. I sin kvartet med Teddy Wilson, piano och Lionel Hampton, vibra och Gene Krupa, trummor finner vi ännu en av många gruppsammansättningar.

Lionel Hampton har sagt om Benny att han var en punktlig herre, skorna skulle vara väl-
putsade och kostymen pressad. Och man skulle komma till spelningarna med inställningen att göra det absolut bästa. Lionel gilla detta. Många vill göra gällande att Benny "flöt ovanpå" och saknade egentlig "relationsyta". En del menade också att Benny inte var absolut den bäste. Det fanns ju Artie Shaw som hade många beundrare på den tiden. Benny f 1909, d 1986. Två filmer: Vilda toner och Spela för mig.

EN GUDOMLIG SWINGAFTON
Sundbybergs Jazzklubbs sista höst- ja, också årskonsert på Bristolteatern ägde rum den 17 december. Fullsatt med entusiastiska med- lemmar! Och det var musiker med spets som bjöd upp till  en swingafton i bästa Benny Goodmananda. Här besättningen med idel äkta och aktade jazzmusiker:
 

Arne Farell, vibrafon
Lasse Eriksson, klarinett
Nicke Wöhrman, gitarr
Pelle Larsson, piano
Hans Larsson, bas
Jesper Kviberg, trummor


Det blev en riktig applådkväll med många härliga solon bandet runt och sång saknades inte heller då Lasse Eriksson och Hasse Larsson släppte loss i bla Sunday resp Route 66. Jubel!
 

Låtlistan finns nedan. Den korta videon får ge dig en aning av allt swinggott vi fick denna kväll. Videolåten är Dinah; avvakta nerladd-ningen!

God Jul och Gott slut på året önskade vi varandra vid utgången spejande efter lite snöflingor.
 

Vi ses den 28 januari 2016. Då väntar ett ungt stjärskott! Spännade! Program för jazzvåren 2016 ligger under menyns Jazzklubben.

Pelle Larsson, piano
Pelle Larsson, piano
Hasse Larsson, bas och Jesper Kviberg, trummor -  duell.
Hasse Larsson, bas och Jesper Kviberg, trummor - duell.

LÅTLISTAN 17 DECEMBER 2015
1.After You've Gone
J.Turner Layton-Henry Creamer 1918
2. Whispering
John o Marvin Schonburger 1920
3. Sunday
B Krueger-J Stein 1926
4. As Long As I Live
Harold Arlen-Ted Koehler 1934
5. Shine
Ford Dabney-Cecil Mack 1924
6. Georgia On My Mind
Hoagy Carmichael-Stuart Gorrel 1930
7. Drop Me Off In Harlem
Duke Ellington-Nick Kenny 1933
8.The World Is Waiting...
Ernest Seitz-Eugene Lockhart 1919
PAUS
9. Dinah
H. Akst-Sam Lewis/ B. Hallberg 1925
10. I'm Getting Sent. Over You
George Bassman-N.Washington 1932
11. When You're Smiling
Larry Shay-Joe Goodwin 1929
12. Satin Doll
D.Ellington-B Strayhorn 1953
13. Route 66
Bob Troup 1946
14. Ain't Misbehavin
Fats Waller- Andy Razaf 1929
15. Just Friends
John Klenner-Sam Lewis 1931
16. Swing In
Ove Lind
EXTRA NR.
17. Stomping At The Savoy
Sampson, Webb, Goodman- -Andy Razaf 1934

Låtlistan upprättad av Arne Farell

Glada tomtar delar ut lotterivinster.  Fr v Mats Farell, klubbordförande och husbandets trummis, kunde inte spela denna kväll pga knäoperation samt Sten Tage Röös, suppleant i klubbstyrelsen.
Glada tomtar delar ut lotterivinster. Fr v Mats Farell, klubbordförande och husbandets trummis, kunde inte spela denna kväll pga knäoperation samt Sten Tage Röös, suppleant i klubbstyrelsen.

ARNE - FÖRFÖRD AV SWINGEN
Efter ett samtal med Arne Farell
En familj med mycket musik
1947 köpte familjen ett piano. Jag var då 7 år och började så småningom att fingra på det. Släkten på pappas sida bestod av 11 syskon, 9 flickor och 2 pojkar. Pojkarna var Mats pappa Olle och min pappa Levi. Av flickorna (våra fastrar) var tre pianolärare. I 10-årsåldern började jag att spela i skolans musikkår. Först B-kornett sedan Ess-kornett och så trumpet.

Så blev världen aldrig sig lik
Vid 11 års ålder hörde jag Bob Crosbys (bror till Bing) orkester spela ”Jazz Me Blues” och sedan var världen för mej sig aldrig lik. Denna aha-upplevel-se ledde till trumpetspel i olika dixie-grupper. Plötsligt fanns jag spelande piano i Rock-Ragges band ”four comets”. Rocken härskade i folkparkerna och vi turnerade över hela landet i 4 år 1959-1963. Rena rock-shower på mellan en halvtimme till en timme. Vi kunde ha tre spelningar/ställen per kväll och då var det bråttom mellan platserna. Mot slutet falnade rocken och vi fick utöka bandet för att även spela dansmusiken i parkerna.

Sedan var jag såld
Jag hade sett en film med Danny Kay som hette ”Vilda Toner”. Där spelade Benny Goodman en professor som spelade klassisk musik men som jazzades upp av Lionel Hampton vibrafon, Teddy Wilson piano och Gene Krupa trummor. Jag fascinerades av den fantastiska swingen och uttryckssättet och möjligheterna med vibrafonen, året var 1960. Jag köpte en vibrafon. Sedan var jag såld.

Med Key Tones och bla foxtrot, rumba och chatcha också Mats i samma band på de bästa ställena
1965 var jag klar med rocken och hamnade i en orkester som hette ”Key Tones” och
spelade det man då menade med modern dansmusik, alltså foxtrot, rumba, chatcha cha, tango, och modern vals. Orkestern leddes av Janne Larsén. En fantastisk klarinettist som bl.a. spelade reklamsnuttarna i Radio Nord och även hade spelat med ikoner som Kalle Jularbo och Henning Hennrix. 1965 slutade trumslagaren och jag ringde Mats och vi enga-gerade honom. Key Tones spelade på alla de bästa dansställena i stan som ägdes av krögaren Sven Håkansson; Bal Palais, La Visite, Zanzibar (nuvarande Fasching), Björk- näspaviljongen och restaurang Herrgårn vid Skurusundet. Från denna period kan Mats och jag sitta i timtal och berätta minnen. Key Tones fanns som orkester fram till år 2001 då
Janne Larsén alldeles för tidigt gick bort i en tredje hjärtinfarkt.

Engagemang i Jazzklubben
Mats gick ju vidare till mera modern jazz från 1970-talet medan jag fortsatte med Key Tones. Vi har dock hela tiden kontakt och när han tog över Sundbybergs Jazzklubb så engagerade han även mej vilket gjorde att jag var med i styrelsen i sex år varav fyra år som vice ordförande. En mycket rolig och lärorik period. Jag har nu trappat ner lite med ålderns rätt och spelar bara.

Hur vi ska fånga de unga för jazzen är en återkommande fråga
J
ag tror att jazzen som företeelse och konstart är så stark, att det alltid kommer att finnas musikanter som finner glädje i att anta utmaningen det är att improvisera över givna harmonier, oavsett stilart. Jag tror att kvalitet alltid intresserar och engagerar både musiker och publik. Jag vet att det pågår arbete i musikskolor och studieförbund för att intressera ungdomar för jazz av engagerade lärare.

Allätare i musik men mest...
Själv lyssnar jag på nästan all sorts musik om man borttar hårdrock. Jag älskar den svenska vistraditionen med Evert Taube, Cornelis, Olle Adolfsson men även Mozarts genialitet, Brahms ungerska danser, den gamla Wienermusiken av Strauss gärna med Willi Boskowski. Där finns allt. Mest lyssnar jag dock på Benny Goodman, Svend Asmussen, Frank Sinatra och Putte Wickman.

Glad och stolt över alla jazzvänner jag fått möta i klubbkonserter
Jag är glad och stolt att på jazzklubben ha fått spela med såna fina musikanter som Gunnar Lidberg, Annica Risberg, Lasse Ericsson, Pelle Larsson, Hasse Larsson, Nicke Whörmann, Jesper Kviberg, Per Norlén, Uno Karlén,
Rune Larsson, Lennart ”Lillen” Andersson och brother Mats Farell.


Curt Wahlund
sitens alias Sieur Athos